Vi fortsätter med våra gästbloggare. Ny måndag – ny gäst. Denna vecka har vi äran att få bli gästade av Supermamsen som skriver om det väldigt viktiga ämnet mat. (Jag har själv en unge hemma med samma problematik./Malin)
———————————-
Självklart är jag en curlande förälder som borde sätta ner foten och sluta låta mina barn köra med mig!
Eller?
ARFID
Två av mina tre barn har ett selektivt ätande (ARFID). Att ha barn som äter selektivt är oerhört dränerande och det bär med sig både merjobb och oro för barnens näringsintag. Jag har själv helt fått ompröva min inställning kring vad barnen får och inte får äta samt när de får eller inte får äta t ex godis, chips, glass och andra onyttigheter.
Alla måltider måste anpassas efter vad två av mina tre barn kan/inte kan äta. Detta innebär ofta att vi måste laga flera maträtter. Det kan också vara att inte blanda olika saker eller att göra t ex en egen sås till ett barn och utesluta något som barnet inte tycker om. Detta är återkommande alla luncher och middagar. Givetvis tycker inte heller mina selektiva ätare om samma saker vilket komplicerar saker ytterligare. Frukost är också en utmaning. Det kan finnas saker som fungerar ett tag men inte i längden. Dessutom måste det vara rätt märke på t ex yoghurten. Om vi ersätter med fel sort märker barnen det direkt och kan inte äta.
Jag har också fått ompröva min syn på vad som ÄR frukost. Mina barn har i perioder ätit falukorv med pasta, tomatsoppa, oliver och mozzarella med balsamico till frukost. Vem har bestämt vad som är frukost?
”Barn ska äta det som serveras!”
”Laga bara en maträtt!”
”Barnen kommer att äta det som bjuds om de är tillräckligt hungriga.”
… är inga råd vi vill ha, tack. Det har vi minsann provat och när det inte fungerade fick vi helt enkelt börja anpassa maten.
Restaurangbesök
Att gå på restaurang är en utmaning. Vi måste noga studera menyn innan vi går någonstans. Det är bra om det finns många olika sorters mat eftersom våra selektiva ätare som sagt föredrar olika saker. Helst ska maten vara väldigt ”basic” vilket gör matupplevelsen lite trist för oss tre i familjen som uppskattar mat. Buffé kan fungera ibland men det kan också vara så att det blir för jobbigt när det finns väldigt mycket att välja på. Det har också hänt att vi har betalat 200 kr för en buffé och barnet ändå bara äter ris med soja.
Gäster
Att ha gäster är också en utmaning eftersom vi alltid måste se till att det även finns viss mat till våra selektiva ätare. Våra barn kan tycka att det känns pinsamt och jobbigt att de äter annan mat eller väldigt lite mat. Det är samma sak när vi är bortbjudna till någon. Då är barnen oroade över vad vi kommer att bli bjudna på och om de kommer att bli mätta. Det har hänt mer än en gång att de har ätit sig mätta på chips.
Skolmat
Skolmat går inte alls. Ingenting är gott för ingenting smakar ”som det brukar”, dvs som det smakar hemma. Dessutom är det många olika lukter i en skolmatsal och mycket andra intryck.
Matsäck
”Ska vi åka till stranden om 40 minuter? Vi tar med oss något till lunch. Det är ju smidigt!”
… skrev min kompis i ett sms när barnen var små. Det finns ingenting smidigt med att ta med matsäck till vår familj. Det hade varit skönt om det bara gick att slänga ner några saker i kylväskan och åka. Vi kan inte ses om 40 minuter. Vi måste äta hemma först eller äta något på vägen.
Fixa maten själv!
”Men det är väl bara att åka iväg över dagen eller vara borta en kväll! Barnen får fixa maten själva!”
… kan någon säga. Nja … så enkelt har det inte varit. Mina barn har svårt att fixa något själva. De vet inte vad de ska fixa och de gillar t ex inte uppvärmda rester. Foodora är numera vår räddare i dessa lägen. Barnen kan beställa själva i appen. Ja det kostar lite men vi är inte en familj som hittar på speciellt mycket som kostar. Vi går sällan på bio eller ut och äter, vi reser inte. Då kan vi lägga lite pengar på Foodora då och då.
Dietist
Att gå till dietist borde hjälpa, kan man tycka. Råden vi har fått från dietisten har dock inte varit så hjälpsamma.
”Ha lite rivna morötter i köttfärssåsen! ”
”Ha ett extra ägg eller grädde i pannkakssmeten!”
”Häll rapsolja på pastan!”
”Ha fullkornshavregryn i chokladbollarna!”
Här har vi alltså barn som känner skillnad på vilket märke det är på ketchup och vaniljyoghurt. Men visst! Vi smyger ner något nytt i maten. Not.
En bra sak vi fick från dietisten är dock förskrivning på näringsdrycker. Barnet i fråga tycker endast om ett märke och en smak. Givetvis är just denna smak ofta slut. Varför ska något vara smidigt liksom?
Dagsform
Ytterligare en utmaning är att smaken ändras och rätter som tidigare har fungerat plötsligt inte går att äta alls. Ofta lagom tills att vi har köpt hem ett lager. Även dagsform kan påverka, vissa dagar går det att äta en viss sak och andra går det inte.
Tandläkarbesök
Tandläkarbesök med mina selektiva ätare är inte kul. Tandläkaren frågar:
”Hur ofta äter du godis?”
”Dricker du läsk?”
”Småäter du mellan måltider?”
Pinsamma svar kommer:
”Nästan varje dag och hela tiden!”
Om barnet bara är sugen på en kanelbulle till frukost är det det barnet får. PUNKT.
Soptunnor och pantautomat
En dag sa en av mina selektiva ätare ”Ni är som soptunnor och jag är som en pantautomat!”
Han syftade på att vi har det lätt för vi kan äta i princip vad som helst, men det kan inte han. Om vi ska ha med matsäck kan jag tänka mig allt möjligt – pastasallad, wraps, mackor, frukt, smoothie osv. Om vi ska stanna vid ett matställe kan jag tänka mig husmanskost, hamburgare eller pizza … Han kan inte det. Han kan tänka sig t ex hamburgare men om den inte smakar på det sätt han har tänkt sig/behöver går det inte att äta.
I en pantautomat får inte burken vara bucklig och den måste ha en streckkod, annars kommer burken ut. Så är det med honom. Om inte maten har rätt ”streckkod” går den inte ner. Vi, däremot är som soptunnor och kan äta nästan allt. En träffsäker liknelse!
Om man är en pantautomat som ska ta emot saker utan rätt streckkod så strejkar automaten. Om han inte får ”rätt mat” kan han inte äta. Han är inte kräsen utan har ett annat sätt att sortera. Hans upplevelse av smak, lukt och konsistens är känsligare.
För några år sedan sa en av mina selektiva ätare:
”Mamma, vad händer om jag slutar äta helt?”
”Då får du mat genom en slang direkt in i magen!”
”Slipper jag äta då?”
”Ja!”
”Då vill jag nästan det! Ingenting är gott längre!”
Jag skulle uppskatta om ”folk” runtomkring inte kom med synpunkter och pekpinnar.
Jag är själv en bruten pekpinne.
/Supermamsen, pedagog och NPF-förälder
Författare till boken ”Supermamsen – om livet som pedagog och förälder till barn med särskilda behov” (Kikkuli Förlag)
Jamen precis känner igen precis allt. En del bara för mig och mycket för min son som åt samma sak i 8 månader när han mådde som sämst.
🥺 ja maten kan vara så mycket mer än mat. Ibland tröst, ibland ångestdämpande, ibland bara ett ”måste”. Ta hand om er.
/Jessica
🙏
Tack för att i delar med er! ❤️
Ja 🙏 vi tackar Supermamsen ♥️
Känner igen mycket! Särskilt näringsdryck. En sort och den är ofta slut!
🙏
Intressant att läsa. Jag kom hit via en googling på ngt helt annat. Är själv vuxen och har nog en mild arfid -har sedan barnsben svårt att få ner köttprodukter och vissa ”slemmiga” texturer. Har autistiska drag och även drag av adhd. Min mamma, som delar de autistiska dragen, är också ”kinkig med maten”. Detta gjorde nog att jag ändå fick viss förståelse som barn, trots att det var 80-/90-tal. Blev vegetarian så snart det blev möjligt att få vegetariskt käk i skolan.
Har i vuxen ålder lyckats lära mig äta aubergine och svamp någorlunda. Med animalierna går det åt andra hållet, numera har jag svårt klara nästan all ”animaliesmak”, även t.ex. mjölk. Ägg vill jag gärna äta pga näringsrikt, men det både smakar animalier och är slemmigt.
Jag hörde nyligen på radio att logopeder är de som kan mest om arfid och metoder för att lindra. Kanske värt kolla upp?
Ta hand om er!
Tack för delning 🙏 ang logopeder… det finns de logopeder som specialiserat sig på olika ätsvårigheter.
Här finns dessutom en superbra samtal om just det. Länken går till YouTube och Funka Meras kanal
https://www.youtube.com/watch?v=CK3AI9orw28&t=894s
Frukost i Asien är ju ofta vanlig mat, så varför inte? Hade turen att träffa en ovanlig bra dietist för länge sedan som föreslog att servera trygg mat och introducera nya saker utan press och att använda smakbryggor, lika konsistenser och dyl. för att öka chansen att nya saker skulle funka. Vi jobbade också med att sätta ord på vad som var gott och vad som inte fungerade. Har i efterhand insett att vi faktiskt lärde oss om food chaining. Viktigt var också att inte försöka luras, utan att tydligt informera om vi la till något i en bekant maträtt och presentera den som en ny sak man kunde testa om man ville. Tror att vi undvek en hel del problem just genom att fokusera på det som fungerade, undvika press och skynda långsamt. Maken som utsattes för press och tvång som barn äter fortfarande inte en hel del saker medan min son som fick utöka repertoaren utan press och som fick verktyg att arbeta med numera äter det mesta.
Tack för delning! Viktig information att inte pressa någon ♥️