Å vilken härlig morgon. Lugnt och skönt och utan stress. Dottern mådde jättebra och längtade till skolan. Sonen är tyvärr fortfarande lite krasslig men på bättringsvägen.
Jag och dottern har en puss-procedur som är väldigt enkel, när vi ska säga hej då. Och det måste alltid vara på det här sättet, annars känns det fel.
En puss
En puss
En puss
Och på fjärde pussen ska man blåsa upp kinderna så mycket man kan, hålla kvar pussen jätteläääänge och tokstirra varandra i ögonen. Så där så att det blir heltokigt. Och allt slutar i ett garv.
Ett garv, ett skratt som värmer och lyser upp hela min själ.
-Glöm inte att du duger precis som du är, Linnea.
-Hej då mamma, ha en bra dag!
Sedan var det min tur att åka iväg till min arbetsplats, som idag var Epi-center mitt inne i Stockholm. Jag tar för det mesta bilen till Kungsängen och parkerar den där. Det blir lättast så eftersom parkering är så sjukt dyrt mitt inne i centrala Stockholm.
Det är inte så ofta jag åker pendeltåg och nu var det dessutom ganska länge sen. Det känns ovant med ”hur man ska göra” och då menar jag inte de där vanliga sakerna som att betala, välja rätt tåg eller rätt riktning utan jag menar det där sociala. För vart tusan fäster man blicken när man står mitt i vagnen med tjugo personer runt omkring en? Eller när någon sitter precis mitt emot och tittar rakt fram? Jag blir alldeles yr av att flacka med blicken och inte möta någon annans blick. Livrädd att det ska sluta med att jag stirrar ut någon eller råka stirra i någons skrev eller urringning. Jag är ju så ovan med mycket folk och ett problem är ju att jag också är väldigt nyfiken. Hur gör du när du åker kommunalt och det är smockat med folk?
Får man sittplats kan man alltid läsa en tidning eller spela spel i mobilen, men att stå mitt i gången, nä, det är sjukt besvärligt för mig. 35 minuter kan vara kort och långt beroende på om man tvingas stirra eller ej.
Framme på jobbet var det i alla fall inte en människa – det är ju sportlov i Stockholm.
Jag måste verkligen prata lite om Hypersjälar också. Hypersjälar är namnet på en kommande intervjubok om eldsjälar i Sverige. Eldsjälar som ägnar sig åt något inom området NPF*. Eldsjälarna är coacher, terapeuter, psykologer, föreningsmänniskor, författare osv. Boken sammanfattas av mig och två författare till: Anja Wikström, som skrivit ”Ingen familj är en ö” och Malin Roca Ahlgren, som skrivit ”Coolt med ADHD” och ”Jag har ADHD”.
Idag tog vi tre beslutet att trycka boken själva, det tar ju alldeles för lång tid för förlag att svara. Så snart är MrsHyper även förlag. Det känns jättespännande.
Du hittar mer info på Hypersjälars facebook-sida
Och nu på eftermiddagen ringde Ena-Håbo-tidningen och ville göra en liten insändare om mig. Kommer på lördag hoppas jag. Jga längtar
———————————————————————————————
DAGENS LÄRDOM
Dagar blir aldrig som du tänkt dig. De blir som de blir.
———————————————————————————————-
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
Lyssna på blogginlägget här:
*NPF – NeuroPsykiatriska Funktionsnedsättningar såsom ADHD, Asperger, Tourette, OCD osv.
