En jättefin publik som orkade lyssna på mig som sista punkt på Skolforums två konferensdagar.
Efteråt kom det fram flera personer som hade specifika frågor utifrån sina egna liv och sina erfarenheter. En lärare som behövde support, en mamma som kände igen sin dotter så väl och en pappa som nästan tappat kontakt med sin dotter.
Det är så otroligt viktigt att vi upptäcker tjejerna redan när de är små, så att de får rätt stöd och support så tidigt som möjligt i livet.
Jag har använt mig av Svenny Kopps forskning när jag tagit fram hur illa det kan gå för tjejer.
Jag beslutade mig för att vända på det och även ta fram en bild där jag visar på hur bra det blir när tjejerna får rätt stöd och support tidigt.
För att citera Christopher Gillberg, Specialpedagogik.se 16 okt:
”Det är många människor som hade kunnat räddas från social utslagning om skolan hade kunnat anpassa sig efter deras behov. Utgångspunkten måste vara att alla inte är likadana, att alla i en klass inte kan förvärva kunskap på samma sätt. De senaste tio åren har tyvärr utvecklingen gått åt fel håll. Idén om att inkludering löser alla problem och att alla ska gå i samma klass har gått för långt.”
Och dessutom
”När det äntligen går bättre för en elev, ta för guds skull inte bort det stöd som fungerar. ”
Det är samma sak som att man efter lång tid konstaterar att en elev inte har dyslexi utan den har ett synfel och behöver glasögon.
Bra, eleven får glasögon och man ser att eleven nu äntligen kan läsa. Jippie vad bra det går!
Då tar man bort glasögonen och förväntar sig att eleven ska kunna läsa, för det gick ju så bra.
Behåll alltså alltid det stöd som gör att det fungerar. Om inte eleven själv väljer bort det. Endast då får ni ta bort stödet.
Kram – ta hand om er!
/MrsHyper
PS. Ur.se spelade in en kortversion av föreläsningen. Den kommer i December. DS.
