En del klienter jag möter kommer in med andan i halsen, slänger sig ned i fåtöljen och utbrister energirikt ”Nu kör vi” 😀
Det är härligt med den energin. Den energin får gärna finnas i rummet, dock vill jag inte att det är ”bråttom-personen” som sitter där i fåtöljen. För en bråttomperson kan ha svårt att stanna upp och reflektera. Och det är ju det vi jobbar med tillsammans i psykosyntesterapin.
Så, ibland spolar jag och klienten helt enkelt tillbaka från början av dagen.
Jag ber klienten att blunda och ta några djupa andetag.
Jag ber klienten att backa från att den kom in i rummet, hängde av sig jackan.
In genom dörren, nedför trapporna och ut på gården. ”Vad var känslan?”
Ut till bilen/bussen/cykeln. ”Är det den normala resevägen?”
Tillbaka till jobbet/hemmet/affären. ”Hur gick resan?”
Till ev förskola/skola för att lämna barnen. ”Hur var det?”
Till att man klev ut genom dörren hemma. ”Påverkade vädret dig?”
Vid frukosten. ”Vad åt du?”
Att den vaknade. ”På vilket humör?”
Och sen spolar vi framåt igen.
När klienten kommit tillbaka till att sitta i fåtöljen framför mig ber jag den att öppna ögonen.
Ofta kommer klienten på något på vägen tillbaka som påverkat dagen men som den helt enkelt hade glömt bort.
Det kan bli en riktigt spännande upptäcksfärd.
Vad kommer du själv ihåg när du spolar tillbaka och sen framåt igen.
/Psykosyntes i varje möte
(Photo by sergio souza from Pexels)
