Jag blir så trött på detta skuldbeläggande som jag får läsa om i alla möjliga kanaler. Jag läste om ännu en mamma som tycker att man ska ”skylla” på föräldrarna och inte på skolan när barnen beter sig illa. Och ja, jag kände mig träffad direkt! För mina barn har inte haft det lätt i skolan alla gånger, däremot har de haft det lättare hemma.
Hm tänker du nu kanske, så jag är en curling-mamma? Nä, du, det är jag absolut inte. Jag är både rak och mjuk. För det funkar hemma hos oss. De flesta barn funkar faktiskt hemma hos oss. Till och med de så kallade ”värstingarna” funkar hemma hos oss. Hur kommer det sig? Jag kan bara gissa men jag tror att de känner att de blir respekterade här och visar då respekt tillbaka.
Låt mig ge ett exempel från skolans värld.
Om vi tar ett barn med svårigheter, tex dyslexi, och det barnet inte får den hjälp den ska ha i skolan. Vad händer med det barnet? Jo, det barnet kommer att halka efter och antagligen känna sig dum. Dum i huvudet. För svårigheterna märks inte bara i svenska under högläsning, andra språkämnen utan även i t ex ämnet matematik, där det finns lästal. Och förstår du inte matte är det många som dumförklarar dig. Det är lite så det ser ut i vårt samhälle idag.
Om jag bara går till mig själv så kan jag ärligt säga att jag blir arg när jag känner mig dum eller dumförklarad. Om jag dessutom har bett om hjälp och blir avfärdad, då känner jag mig inte bara arg och dum utan jag upplever också skam. Och när jag känner skam då känner jag mig inte längre respekterad.
Hur ska jag då orka respektera andra?
För mig är det en omöjlig ekvation.
Om barnens föräldrar inte har förmågan att lära sina barn hur man beter sig, så måste väl även stöd sättas in där? Varför ska vi lägga skuld på alla? Kan vi inte bara konstatera att ibland räcker varken kompisar, skola eller föräldrar till. Barn lär sig hela tiden och om vi ska fortsätta att skälla och skylla på varandra kommer de att göra likadant!
Jag är mamma till två vilda härliga barn som gör allt de kan för att göra rätt. Det blir fel ändå ibland. Det kallas för livet och vi lär oss hela tiden.
DAGENS LÄRDOM
Livet skall levas och läras och ingen är felfri.
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
Lyssna på blogginlägget här:
