Vi får inte få barnen att känna att det är de som misslyckas. Det är skolan och samhället som misslyckats och därför har de hamnat i utanförskap.
Bokstäver och explosioner
Uppdrag granskning visade häromdagen ”Bokstavsbarnen”, där det inledande avsnittet heter ”Diagnosexplosionen”. Det är titlar som drar till sig uppmärksamhet, vilket är bra för att min önskan är att så många som möjligt ska se dessa program. Men jag ogillar skarpt begreppen.
Dessa ”bokstavsbarn” känner sig säkerligen ännu mer utpekade och det är nog inte vad de önskar. Att kalla det för en explosion inom diagnoser bekräftar bara att den ovetande massan av människor som uttrycker sig så fortsätter att se på diagnoser på det sättet.
Media kom igen!
Att få en diagnos har varit räddningen för många, då de kunnat förstå sig själva bättre, fått rätt stöd och inte känna sig misslyckade och fel. ”Explosionen” är inte en trend eller något som är påhittat, utan bara ett annorlunda sätt att fungera på. Men som sagt det är bra att programmet gjorts och att det spridits och setts av många. Det gynnar att NPF avstigmatiseras och normaliseras.
Jag hoppas dock att det är fler ”gemene man” som har tittat, för vi NPF-familjer känner igen oss och min frustration ligger ofta i att omgivningen inte förstår. Genom att dokumentera tre familjer ger det åtminstone en bild på hur det kan vara och vissa delar kan man relatera till och dessa vill man att myndigheter och politiker men också anhöriga och den där sneglande oförstående omgivningen ska inse och förstå. Jag hade önskat att fler familjer kunde vara med, familjer utan dessa ekonomiska resurser som representerades i serien, de som hamnat i utmattning, blivit utförsäkrade, lever i utanförskap, familjer som inte har ekonomiska resurser för att kunna arbeta mindre, barn som bor i familjehem, HVB osv.
Att ”skolan driver fram diagnoser”, som det pratades om i programmet, det beror på att kunskapskraven i läroplanen Lgr11 inte synkas med de exekutiva funktionerna hos personer med NPF. Så sedan år 2011 har läget försämrats för barn med NPF, vilket har varit en av orsakerna till att fler har blivit diagnostiserade. Och många har inte klarat skolan, barnen har känt att det är de som misslyckats, men det är skolan och samhället som misslyckats och därför har de hamnat i utanförskap. Skolan har fått stå ut med väldigt mycket nedskärning och därför inte kunnat ge det stöd som dessa barn behöver, på grund av bristande ekonomi.
Politikernas ansvar
Jag skulle gärna se en fortsättning på Uppdrag granskning med politikernas perspektiv och resonemang där utbildningsministern Anna Ekström inte skyller på att det är huvudmännens ansvar att se till att rektorerna tar rätt beslut angående dilemmat att hålla budget versus skaffa resurser till barnen. Hon bollar ansvaret till dem och säger att hon litar på att de grejar uppdraget. Varför finns det då så många så kallade ”hemmasittande barn”? Dessa kloka, fina ungar som kan och förstår massor men inte klarar kunskapskraven ändå. Inte konstigt att det blir så mycket psykisk ohälsa. Det som inte funkar det funkar inte, har de inte märkt det på alla år? Skolan skulle dessutom behöva förstatligas för det funkar inte att huvudmännen ska ta ansvar. Alla kommuner har olika ekonomiska förutsättningar och då bygger vi bara upp ett samhälle där de rika kommunerna lyckas.
Vad är det, i Sverige, idag?
Därför hade det varit bra att även få med skolans perspektiv i det här programmet, där man få se hur man som skolpersonal går på knäna, upplever frustration när man inte får förutsättningar eller möjlighet för att kunna finnas för alla barn och speciellt de som behöver det mest. Samt få höra rektorernas och skolledarnas dilemma med att hålla budget utan resurser.
Nya läroplanen Lgr22
För att vi ska ha en skola som inte driver fram diagnoser måste läroplanen skrivas på så sätt att kriterierna inte fokuserar på analytiskt tänkande, organisering, tidsplanering, etc, som har med de kognitiva förmågorna att göra, som många med NPF har svårt för. Jag hoppas att den nya kommer att ha gjort tillräckligt med förändringar.
Det som är nytt gäller framförallt att den nya betygssättningen kommer att kommer faktakunskaper att betonas mer. Dessutom kommer kunskapskraven att förenklas samt att det centrala innehållet blir mer konkret. Jag kan tänka mig att dessa förändringar kommer att gynna elever med NPF, till exempel i ämnet svenska står det att förmågorna analysera och resonera är utvecklat i det centrala innehållet och i engelska kan man nu som elev få det konkretiserat vad som gäller när man ska söka information i olika källor…
Malin Roca Ahlgren
Skribent, författare, leg. Lärare med spec.ped. kompetens
