Att relationell pedagogik är A och O har vi hört länge, kan man tycka, men nu finns en ny forskning som sticker ut om hur lärares relation till elever med adhd kan bli bättre.
Det har debatterats mycket och länge om att relationer är extra viktiga att bygga på inom pedagogiken. Särskilt när det handlar om elever som kanske inte alltid kan styra över sitt agerande så som de önskar. Att ha en vuxen i skolan då som förstår dig och som du kan ty dig till blir extra viktigt.
Nu har ny forskning kommit om detta. Den gäller däremot inte enbart just själva relationen utan även den pedagogiska processen.
Linda Plantin Ewe som är MA- och NO-lärare, specialpedagog, forskare och universitetsadjunkt, (som dessutom har erfarenhet av att arbeta på resursskola), har skrivit en avhandling utifrån sin nya forskning som innebär en särskild intervention, i form av att pedagogen måste ha både kunskap om npf men också ha en relationell beredskap. Alltså, hur relationskompetensen i relation mellan lärare och elever med neuropsykiatriska symtom manifesteras rent praktiskt i pedagogiken.
För att förtydliga innebär det alltså rent konkret att goda relationer kräver lärare med inte bara god kunskap för adhd, utan även beredskap att fånga upp elevers signaler i relationen de emellan. Plantin Ewe menar att denna relationskompetens har sitt syfte i att främja elevernas välmående och i förlängningen den sociala och akademiska utvecklingen för dem.
När jag själv skrev min uppsats om hur man bäst bemöter elever med adhd, bestod en stor del av min forskning också om relationerna med eleverna spelar väldigt stor roll. Jag hade en fördel, genom att själv vara förälder till två barn med adhd. I Plantin Ewes fall har troligen hennes arbete på resursskolan bidragit till denna avhandling. Studier är inte allt som behövs inom forskning, utan upplevelser på ”golvet”.
/Malin Roca Ahlgren, leg. lärare med specialpedagogisk kompetens, skribent och författare.
