Idag gjorde min dotter ett Qb Test på BUP i Uppsala. Testet går ut på att man gör en objektiv mätning av hyperaktivitet, ouppmärksamhet och impulsivitet vid tex misstänkt ADHD.

Man ska sitta på en stol framför en dator i 15 minuter och göra ett test. Klicka när man ser ett klot, inte klicka när man ser samma klot överkryssat. Kloten visas knappt en sekund och i helt olika intervaller. Ibland får man vänta länge och ibland kommer de med mycket snabba mellanrum. Man ska trycka så fort man bara kan och sedan mäter man om det är skillnad på reaktionstiden under 15 minuter.

Och, man får ha på sig ett pannband med typ en ”rörelsedetektor” som mäter hur mycket man rör på sig under tiden man sitter där. Se en instruktionsfilm här, den man visar för barnen innan »

Visst låter det enkelt, men det är inte det för en person som inte kan sitta still eller som snabbt blir uttråkad eller som har prestationsångest eller …

så här kan ett resultat se ut »

När jag satt där och tittade på min lilla goa 9åring som gjorde detta test så led jag av att inte få stötta, hjälpa, säga något osv. För hon tyckte det var sååååååååå tråkigt, och när hon gjorde fel tog hon jätte illa vid sig… Hon kunde inte sitta still, hon snurrade och suckade och led. Det såg ut som att det gjorde ont i kroppen på henne. Jag hörde att hennes andhämtning blev ytligare och ytligare och undrade faktiskt om hon skulle orka med hela 15 minuter. När det var klart var hon märkbart påverkad och testerna visade så klart att hon rörde sig mer än 99% av testgruppen. Inte 57% utan 99%! Då kom jag att tänka på hur olidligt det måste vara att göra prov. Det blir som att springa marathon samtidigt! Fast lite värre.

Då, förstod jag mycket mycket mer hur hon kämpar i skolan. För det går nämligen jättebra…dvs hon uppnår alla mål och lite mer därtill…men hon mår ju inge bra. För hon vill ju vara som alla andra och kompenserar hela tiden.

Vilken kämpe! Min kämpe.

Jag älskar dig Linnea – du är fantastisk på alla sätt och vis.

/Mamma