Martinas son led av skolrelaterad stress eftersom stödet han behövde inte var tillräckligt. Då drog skolan in all hjälp istället.

”I förskolan tränade min son med teckenstöd”, för han vägrade bildstöd, berättar Martina.

I skolan fick Martinas son stöd av elevhälsan, en talpedagog och en resurspedagog, men eftersom det låste sig för honom, drogs hjälpen in och då kraschade han. Martina tycker att skolan har visat stor bristande kompetens inom området NPF.

”Alla småkrascher hade vi kunnat undvika så att han i slutet på högstadiet inte behövt gå anpassad skolgång för att orka”, tillägger hon.

Nu går Martinas son i nian och pratar mycket bättre och kan göra sig mer förstådd. Men vägen dit var inte lätt. Tillslut efter många om och men fick han en resurspedagog igen och med den förstärktes hans kommunikationsförmåga.

”Med rätt stöd och träning, kan det bli bättre”, fortsätter Martina, men många faktorer spelar in: graden av språkstörning, eventuellt andra diagnoser, allmänt mående hos barnet för tillfället med mera. Det gäller också att barn får stöd både i förskolan, i skolan och i hemmet. För att stödet ska bli rätt, måste de vuxna runt barnet vara lyhörda och kompetenta, anser Martina.

Martinas 7 tips till andra föräldrar med barn med språkstörning

• ha tålamod
• var lyhörd
• rätta inte barnet när det säger fel. Utan upprepa istället det felaktiga ordet i en egen mening för att visa att du har förstått vad barnet menar
• visa inte om du blir irriterad när du inte förstår barnet och bli heller inte arg
• gör träningen till en rolig lek
• stressa inte barnet till att träna om du märker att orken inte finns där just då. Vänta in rätt tillfälle
• träna för att minska problem kan man göra genom att ta in träningen i vardagen, dvs i allt som man gör under dagen.