Alltså, gud vad jag tjatar på, men föräldragrupp är ett måste. Kom hem precis nu och är alldeles energifylld av allas historier och hur vi kämpar och hur vi kan skratta åt eländet. Och framför allt upplever jag att det inte är lika tungt när jag går därifrån, för ibland är livet eller situationen bra tungt. Man kan relatera till ADHD, Asperger eller vilken NPF-diagnos som helst eller ingen alls. När jag berättat vad som tynger mig, tex min dotters kommande utredning, får jag pepp, idéer, förslag och stöttning på att jag är på rätt väg. Och ibland på fel väg. Alla vill bidra och det gör de. Ibland väldigt tyst, ibland jättehögt 😀 Men alltid med hjärtat. Och det är det som gör så stor skillnad i mitt liv.
Avslutar med kloka Maya Angelou
”Du kan vara med om många nederlag, men låt dig inte bli besegrad av dem. I själva verket är det nödvändigt att vara med om nederlag, så att du kan lära känna vem du är, hur du kan ta dig vidare och vad du har lärt dig av det som hänt”
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
