Jag var på en matbutik under måndagskvällen och skulle köpa blommor inför skolavslutningen i morgon. När jag gick fram till kassan så såg jag att nr 03 blev servad så jag började att leta efter kölappar. Det fanns inga lappar att ta i kölapps-apparaten, den var tom. Jag till och med lyfte på locket men det såg tomt ut. Nästa person kommer till kön och ställer sig bakom mig. Jag har nu alltså bildat kö på ett ställe som är beroende av kölappar. Kvinnan i kassan är fullt upptagen med de som är framför så det är ingen idé att fråga om det ska vara kölappar eller inte.

Hur många tankar kan inte uppta hjärnan under dessa få sekunder? Jag känner att jag är lite irriterad för jag vill ju inte ”hamna sist i kön” om det är något annat system som gäller.

Då, kommer han fram. Ynglingen som går rakt fram till kölapps-apparaten, lyfter locket, snurrar lite och drar ut lapparna, och tar nummer 04. Han går och ställer sig längst fram, sipprar på sin läsk, och det blir nummer 04. Ynglingen går fram. Mannen bakom mig blir riktigt sur och säger något i stil med att ”det där sättet var det ju hög klass på…” .
Då säger ynglingen till kvinnan i kassan ”jag var först, dom är dumma i huvudet och jag är smartare än dom.”

Jag blir arg och känner mig faktiskt dum, men jag säger inget. Biter ihop och erkänner min dumhet. Mannen bakom mig i kön ger sig inte. ”Gå och ställ dig efter oss. Det där är inte ett ok beteende”.

Ynglingen mal på: ”Det kan inte vara lätt för dig att vara så dum. Jag är så mycket smartare än dig och ska inte behöva straffas för det”.

Han är riktigt otrevlig och jag känner att han inte är att lita på. Har han druckit? Är han hög? Något märkligt är det.

Bakom mig mumlar mannen vidare ”Är du hög eller? Gör det du ska och ge dig härifrån nu.”

Ynglingen kontrar ”Du, offret, idioten där borta, jag är från Husby. Du skulle bara veta vad vi gör med idioter som dig. Du skulle inte klara dig en sekund. Vi plockar dig bums!”

Pang! Säger det. Mannen bakom mig rusar fram till ynglingen, bryter snabbt ned honom på golvet, håller honom i ett järngrepp och säger högt så att hela affären hör: ”Jag är polis. Nu lägger du av att hota folk. Det är inte ok att stå här och vara spydig och hota folk. Det är olagligt. Nu lugnar du ner dig. Här du det!”

Mitt hjärta pumpar, jag har ett adrenalinpåslag som heter duga. Shit! Vad hände?

Ynglingen ligger på golvet, är rädd och kvider och småskriker att hade han varit beredd hade detta aldrig hänt. Han är minsann starkare än mannen. Just där och då förstår jag att den här ynglingen inte riktigt förstår vad som pågår. Han har ingen verklighetsförankring alls. Han väger kanske 45 kg och är 165cm lång, mannen som är polis är lång, närmare 190cm och väger säkert 100 kg i bara muskler.

Personal och flera människor samlas och tittar på, och en muskelknutte kommer fram och kollar om han också kan hjälpa till med något. Men hans flickvän drar i honom att de ska gå därifrån. Polismannen släpper taget, och ber ynglingen att göra det han ska och gå därifrån. Ynglingen får sina pantpengar och försvinner snabbt därifrån.

Då är det min tur, och mina händer skakar så att jag knappt kan knappa in koden. Jag förväntar mig att mannen, som är polis, ska säga något men han gör inte det. Så jag betalar, tar mina blommor och går ut till bilen. Så fort jag har satt mig låser jag inifrån, livrädd att den märkliga ynglingen har fått för sig att jag var i maskopi med mannen som var polis, och nu vill hämnas.

Jag åker därifrån och är snart hemma, men känslan av oro i kroppen är fortfarande kvar när jag skriver det här.

Jag undrar vad som hände sen?