För oss var det jobbigast innan vi visste. Nu går liksom allt på rutin.
Som när någon blir tokarg och en stol flyger över vardagsrummet. Kollar att ingen är skadad, plockar upp ev splitter, pratra, förstår, förklarar och blir sams. Flera gånger om dagen.
För några år sedan blev det katastrofläge när någon blev arg och jag klarade knappt av att vara hemma. Det blev många promenader, som en liten miniflykt. Jag kände mig otillräcklig och kände mig som världens sämsta mamma. Men nu har jag verktyg och förståelse efter många kurser, böcker och seminarier. Och då är det inte så märkvärdig för mig längre.
Det finns bra dagar och dåliga. Precis som i andra familjer. Våra bra dagar så passar jag på att samla energi och att njuta av att det är en bra dag. Våra dåliga dagar använder jag det jag tankat på de bra dagarna.
Och det kommer alltid en ny dag. Jag 2.0 liksom : )
