Det är en av de få regler vi har här hemma. Det är så befriande. Jag glömmer bort emellanåt att vi lever så, det märks oftast när vi åker hem till andra som inte lever så. Då kan det bli lite tokigt.
Innan Victor fick sin diagnos så försökte vi verkligen leva som andra. Det gick inte. Vi fick lirka, fixa, dona, ändra allt möjligt för att få saker att funka. Frukost, förskola, påklädning, maten, tandborstning, middag, läggdags, sova, lek, fritid… inget fungerade som vi ville. När jag väl fick höra meningen ”Allt som inte funkar är fel. Allt som funkar är rätt.” förstod jag att vi var tvungna att lägga ned alla måsten och bör för ett tag och sedan börja bygga upp en vardag som funkade för oss. Familjen Axbergs vardag.
Läs hela blogginlägget här»
