Observera att det här inlägget är från 2017
I morse hade vi fasligt bråttom, vi sprang fram och tillbaka som galningar för att komma ihåg allt som skulle med och allt som skulle göras fast vi knappt hade någon tid. Vi var verkligen jättesena. Väl i bilen insåg jag att ingen hade fått något utbrott, ingen dog av panikångest, ingen bröt ihop och ingen skällde ut någon annan i onödan. Och jag kom också ihåg hur det var för några år sedan när barnen var små och alla rutiner var tvungna att följas till punkt och pricka annars fick vi ett meltdown här hemma.
För några år sedan hade vi en ”nära meltdown”-morgon för vi var supersena och just denna morgon fick vi inte vara sena. Jag kommer inte längre ihåg varför men det var säkert en buss i skolan som skulle hinnas med eller något liknande. (Vi bor på landet och då skulle vi föräldrar antagligen vara tvungna att köra flera timmar åt något håll…) Jag såg hela scenariot framför mig hur vi fick ett meltdown hemma och aldrig kom iväg och min hjärna jobbade på högvarv för att komma på något vi kunde göra för att underlätta situationen.
Lek! funkar alltid. Men vilken? Vi behöver göra allt sjukt fort, vi får inte stanna en endaste sekund utan bara köra på, äta kunde vi göra i bilen på väg till skolan. Slutsats – vi behöver en ”real-life-fast-forward”-knapp.
Jag väckte sonen och sa allvarligt ”Vi är sena idag. Vi får inte vara sena idag. Vi måste trycka på snabbspolar-knappen nu. NU!” Och så gjorde jag väl något knasigt ljud som när man slirar på en gammal kassettbandspelare på halvläge… och så började vi spola snabbare och snabbare. Jag har väl aldrig sett en kille som skrattat så mycket av att stressa. För vi hade ju kul och han upplevde ingen stress.
Så, mitt tips är: sluta stressa, men ibland är det bra att kunna snabbspola lite 😀
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
Missa inte 100 bästa adhd-tipsen. Ett adhd-tips/dag 100 dagar i följd med start 1 januari 2017
