Tvärtom-språket, som när man försöker få ett barn att äta upp sin mat genom att säga att de inte får.
– Ät inte upp min mat, pappa vill ha resterna!
Och de garvar och äter upp!
Eller när de fattar att man lurar dem och dubbellurar dem.
– Ha’ jag tänker inte äta upp för att du säger att jag inte får, jag vet att du bara luras. Ha!
och man svarar iskallt:
– Men du får ju äta upp! Jag kommer aldrig att tvinga dig till nåt,
– Nä just det! säger barnet och äter upp.
Eller när de kommer på att man dubbellurar dem och man trippellurar dem.
– Ha! Du kan inte lura mig att inte äta upp maten och att äta upp maten för jag fattar att det enda du vill är att jag ska äta upp maten.
Då svarar man, (om man har ett barn som har dåligt tålamod…vilket barn har inte det…?)
– Ja, det bryr jag mig inte om, jag äter i alla fall upp maten snabbare än dig så jag får gå från bordet tidigare.
– Nä det gör du inte alls det! och de äter upp!
Så här höll vi på i många år och inte bara med mat, det gällde ju kläder och att åka hemifrån, gå till skolan, gå till fritidsaktivitet. Ibland slutade vi något år för att sen ta upp det igen. Nu för tiden är det som ett kul skämt och det funkar för att de ”vill bli lurade” och garvar åt att det är löjligt.
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
Missa inte 100 bästa adhd-tipsen. Ett adhd-tips/dag 100 dagar i följd med start 1 januari 2017
