Ritprat, seriesamtal, social konstkommunikation, tecknad konsekvensanalys, ja kärt barn har många namn. När sonen var liten och hans impulsivitet var extrem så blev det ofantligt många konflikter. Han förstod aldrig vad som hade hänt och det var svårt att förklara. Det finns minst två olika vinklingar när två träter och min son hade jättesvårt att se sin del. På skolan, i lilla klassen, tränade de mycket på att rita och beskriva det som hänt. Och då kunde sonen förstå mer vilka konsekvenser som blev på grund av hans beteende.

Vi hade inte gjort det hemma när det helt plötsligt blev rätt läge att testa. Han var jättearg och frustrerad och fick inte fram orden att förklara vad som hänt, när jag kom ihåg att vi kunde testa att rita vad som hänt. Fram med papper och penna och han satte sig direkt och började. Han ritade i mitten, han ritade uppe i högra hörnet, han fortsatte nedåt, gick plötsligt till vänstra hörnet och efter en stund var han klar. När jag trodde han var klar bad jag honom berätta men blev avbruten med ”mamma, jag måste numrera också”. Det visade sig att han inte hade ritat i den ordning som händelsen hade följt utan han kom på vartefter han ritade fler saker i berättelsen som var viktiga att berätta. Han numrerade bilderna, 1, 3, 2, 6, 4, 7, 5. När han var klar började han att berätta vad som hade hänt genom att förklara vad bilderna betydde och nu i rätt ordning 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.

Det coolaste efteråt var att han blev så oerhört lugn. Som att själva sorteringen av händelsen var det som betydde mest. Lite som att städa bland tankarna. Än idag använder han papper och penna när han vill förklara något viktigt för oss oavsett om det är en matematisk formel, en musikidé eller en historia om något som hänt honom. Det har blivit ett verktyg för honom att sortera vad som behöver bli sagt, och han kommer också ihåg vad han redan HAR sagt.

Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg

Missa inte 100 bästa adhd-tipsen. Ett adhd-tips/dag 100 dagar i följd med start 1 januari 2017