Observera att det här inlägget är från 2017
Ibland är det bara så, jag får bli startmotor åt mitt barn. Det händer mer och mer sällan och tar inte längre lika mycket kraft som när barnen var små. Då slet jag nästan ut mig själv för att få allt att funka. Vilket det i alla fall inte gjorde.
Idag blev jag påmind om ett sätt jag har hjälpt min dotter med läxan hemma. Jag är verkligen inte för läxor det är källa till mycket bråk och slit hemma, men vissa saker måste ju bli ”läxor” om de ligger efter och VILL komma ikapp. Då hinner barnen inte i skolan och det hamnar på köksbordet hemma istället.
Dottern hade 12 st glosor och skulle skriva minst 6 st meningar med 6 av orden. Meningarna fick inte börja på samma sätt, tex ”Jag har en …” och sedan skriva ut glosordet. Utan meningarna skulle visa att dottern lärt sig innebörden av ordet. Och idén i sig är ju jättebra, men har man ingen energi kvar efter att ha skärpt sig till bristningsgränsen i skolan så är det tufft. Som att tvingas jobba hemma efter att man kommit hem från jobbet.
Men vi kom på ett knep. Hon orkade att hitta på meningar och säga dem till mig, men hon orkade inte skriva ned dem. Aha, tänkte jag. Jag skriver på datorn så att vi kommer ihåg vad hon säger. När det kom ett svårt ord kunde jag säga: Hm, hur var det man stavade det här nu då? Och så bokstaverade hon. När vi var klara skrev jag ut det jag hade skrivit ned och dagen efter på morgonen, när hon hade energi igen, så skrev hon av lappen. På det sättet hade hon löst uppgiften men behövde inte göra alla element samtidigt: läsa vilka ord de hade, hitta på en mening som passade med ordet, tänka på VAD man skriver, tänka på HUR man skriver och tänka om det är BRA beskrivet. En trött hjärna orkar med att hålla en sak i huvudet, inte tre.
Jag blev startmotor åt min dotter, men det var hon som gjorde läxan.
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
Missa inte 100 bästa adhd-tipsen. Ett adhd-tips/dag 100 dagar i följd med start 1 januari 2017.
