Första gången jag var med på en föräldraträff satt jag alldeles stum. För det var som att komma hem, till ett hem jag inte visste fanns. Alla satt och berättade hur de hade det hemma, på jobbet i skolan. Och jag kände igen mig i allt. Det var som att jag för första gången förstod och kände mig förstådd. Att få berätta om en jobbig dag och alla nickar igenkännande, för de förstår verkligen hur det är. Att själv få komma med tips och råd vad som funkat och att få ta emot vad som funkat för de andra. Man går hem och provar, lyckas ibland och misslyckas ibland, men det är bara att skratta åt hur fel det blev isåfall.
Många gånger skrattar vi åt det som är sjukt jobbigt och det finns stunder vi blir alldeles tysta. Där tystnaden behövs men ingen skäms, ingen dömer och det finns massor av tröst och hållande i gruppen. Och varje gång jag tvekat inför att gå, men ändå gått iväg och sedan nästan hjulat på vägen hem, då inser jag hur otroligt viktigt det är. Jag är verkligen tacksam att få vara del i en sådan grupp. Och jag har varit det sedan sonen fick sin diagnos för ca nio år sedan. Nio år! Människor har kommit och gått, men alla deras historier är kvar i mig och jag hade aldrig lärt mig så mycket av att läsa böcker som att vara i samtal med dessa fantastiska föräldrar. Här snackar vi vardagshjältar.
Sök upp ditt närmaste Attention-förening här» och kolla om de har föräldraträffar.
Vill du hänga med oss i Håbo så kollar du in vår facebooksida eller vår webbsida.
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
Missa inte 100 bästa adhd-tipsen. Ett adhd-tips/dag 100 dagar i följd med start 1 januari 2017.
