Först var det för jäkligt att ha adhd, sen blev det en potential och en superkraft, och nu ska det vara för jäkligt igen.
Senast togs det upp på Nyhetsmorgon tv4 – av Björn Roslund. Se inslaget här» All respekt för att Björn är en duktig läkare som vet vad han säger, men att leva i en familj med adhd eller att ha adhd ger andra perspektiv, mer nyanserade perspektiv.
Vänta ett tag, ursäkta mig. Men ALLA med adhd har ju olika upplevelser av sin funktionsnedsättning. Och ALLA har ju olika svårigheter oavsett om man har adhd eller ej.
Att ha adhd innebär många olika svårigheter. Om det är så att man verkligen vill vara bra på saker man är väldigt dålig på så kommer det att göra ont i själen. Att man har många relationer som gått i kras gör också jätteont. Men nyckeln är alltid att hitta en förståelse och acceptans. Förståelse för sina svårigheter. Acceptans att de finns där och inte kommer att försvinna. Efter förståelse och acceptans kommer strategierna. Det är de som skapar förändringen som gör det lättare att leva. Stora svårigheter kräver stora strategier, små svårigheter kanske bara behöver små justeringar för att få livet att funka.
Om jag skulle vara med om en bilolycka och tex förlora mina ben så skulle jag kunna ägna resten av mitt liv åt att sörja att jag inte har några ben. Vilket är helt ok.
Jag skulle också kunna välja att tycka att det är för jäkligt att olyckan skett och sörja mina ben som försvann. Och sen skulle jag börja fundera på vad kan jag göra istället för att sörja? Jag kan såklart göra massor av saker utan mina ben. Saker jag inte tänkt på förut. Jag får nya perspektiv, jag lär mig, jag ger mig själv nya möjligheter till ett annat liv.
Jag är superdålig på att hålla koll på papper. Jag menar superduperdålig. Därför tar jag inte ett jobb som administratör, för jag är urusel på den uppgiften. Ska jag sörja över det? Måste jag lägga energi på allt jag inte kan? Nä, jag tänker att jag är bra på annat. För det är jag.
Jag VET att det är tufft att ha adhd, men man kan ju inte leva med fokus på det.
Min slutsats är enkel: låt inte andra bestämma om det är en superkraft eller inte. Bestäm själv, och bestäm om det är värt att lägga din energi på det som inte funkar.
Jag har bestämt mig för att lägga energi på det som gör livet roligare och härligare. Jag önskar dig en härlig sommar och skickar massor med kramar.
/MrsHyper
”urusel på mycket” men ”superbra på mycket annat”
