Wow! Tack Lotta Borg Skoglund för idag.
Lotta har liksom en skön stil när hon föreläser, hon pratar så fort att jag inte hinner tröttna. Det tackar jag för. Fast jag själv föreläser i just det här ämnet så kommer jag på massor som jag inte tänkt på när Lotta berättar. Saker som jag har glömt, och saker som jag idag upptäckte var på ett helt annat sätt än det jag tidigare hade trott. Det var Samordningsförbundet Östra Södertörn som bjöd in till förmiddagens kunskapsseminarie på Quality Hotell Winn i Haninge. Stort tack!

Nya och gamla insikter som jag tar med mig av dagens föreläsning:

Snedvriden forskning.
Bara 1% av all forskning om adhd är om flickor/kvinnor.
99% av forskningen är gjord av män om pojkar med adhd.

Föräldrar ser adhd hos sina döttrar. Lärarna inte.
Tjejer är bättre på att härma sin omgivning och inte ”störa”. Fortfarande är flickor bara 1 på 3 som får diagnosen. 4-10 år senare än killarna. När det kanske är försent.

Alla med adhd borde få ha en projektledare.
Vad väljer du, perfektionism eller kaos? Såklart man då väljer perfektionism. Kaos är för jobbigt. Men om du är perfektionist är det svårt att klara av minsta lilla förändring.

Adhd är som en förstärkare av alla egenskaper.
Du har allt som andra har, men mycket mer eller mycket mindre.
Reglaget som sitter på förstärkaren har gått sönder och du kan inte använda det själv.

Alla har inte en släng adhd.
Har du en släng av diabetes eller kanske till och med lite grå starr? Nä, du har ju inte det.
Att få diagnosen adhd är inte att få någon superkraft. Lyckas du i livet så är det trots din adhd. Och du är grymmare än alla andra utan adhd.

Adhd syns och kan ställa till det som mest vid förändringar.
Förändringar som för andra kan vara stimulerande.
– från hemma till borta
– från förskola till skola
– från låg- till mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet
– från skola till jobb
– när man byter jobb
– när man flyttar ihop
– när man skiljer sig
– när man skaffar barn
– när man får mens, pms, klimakteriet
– när man blir pensionär

Utan kunskap om adhd är risken stor att…
…vi hittar på egna förklaringar;
– hon är inte tillräckligt motiverad
– hon är utåtagerande när hon inte får som hon vill

…de med adhd blir föremål för negativa omdömen;
– hon vill bara ha uppmärksamhet
– hon får alltid sin vilja igenom på andra personers bekostnad

…åtgärder blir verkningslösa eller till och med skadliga;
– man vänjer sig
– det enda som hjälper är lugnande läkemedel

och det jag tar med mig hem och börjar jobba med redan idag är:

Sänk inte kraven. Höj stödet istället.
Om du sänker kraven kanske du tar bort det enda som motiverar personen.

Och det gäller särskilt min dotter. Jag har försökt att dämpa hennes prestationsångest genom att sänka kraven. Det har gjort henne mer olycklig och mer frustrerad än innan. Och nu förstår jag varför på ett helt annat sätt. Jag sänkte kraven fast hon ville mer. Kanske sänkte jag kraven för att jag tror att jag inte kan stötta henne, för att skolan kanske inte kan. Jag vet inte. Men jag kommer att sluta omedelbart att sänka kraven och höja stödet till henne istället.

Ta hand om varandra!

/Jessica Stigdotter Axberg
aka MrsHyper

PS. Du kan förbeställa hennes bok ”ADHD – Från duktig flicka till utbränd kvinna”.
Redan nu på BOKUS.SE » eller ADLIBRIS.SE » DS.