Skolavslutningar, rutiner, scheman, planering och umgänge

Skolavslutningar

Skolavslutningar och de sista dagarna i skolan brukar vara jobbiga för många barn med NPF. Schemat ändras, otydliga förväntningar uppstår och mingel och fri tid med lek och annat ska ske. Tusen intryck hos förvirrade ungar som säkerligen vid det laget redan är helt slut efter terminens alla göromål. Utöver det är det tyvärr heller inte ovanligt att dessa ungar är utanför och hamnar ännu mer utanför när barnen själva gör lite som de vill.

När min äldsta slutade nian stod hon med och sjöng. Efter det kramades alla med varandra och hälsade varandra en glad sommar. Min dotter stod kvar själv. En lärare kom fram och kramade henne men inga elever. Hon var genomskinlig, ignorerad. Det var hjärtekrossare för en mamma att se detta. Det kokade inom mig och jag kände avsky mot klasskompisarna och mot de vuxna som inte gjort nåt åt detta. Egentligen ville jag inte att hon skulle gå alls, men hon ville. Jag ville inte det för att jag ville inte utsätta henne för mer utfrysning än nödvändigt.

När hon slutade trean i gymnasiet hade hon kraschat, gått sönder och var slut och trasig. Hon fick ingen studentexamen då. Hon ville inte ha den vita mössan, inget som hängde runt halsen, ingen alkohol, inget firande, ingen lastbil. Bara säga tack och ge blommor och en kram till sin musiklärare och sen åka MC med sin morfar till havet och äta glass.

När jag var lärare hade jag även elever som jag aldrig träffade, så kallade hemmasittande elever. Om skolavslutning för dem skriver Annelie väldigt bra här.

Ledigheter

Rutiner eller inte.

Schema eller inte.

Tillsammans eller isär.

Alla är olika.

Jessica vill ha rutiner och scheman i sin familj och bokar saker ihop och jag vill inte ha något av det för det funkar inte för min familj.

Det är inte helt lätt när hela vardagen ändras. Man byter kanske miljö från hemmet till landet eller någon annanstans. Tider och rutiner ändras. När allt är nytt går hjärnan på högtryck, Om du behöver – behåll rutiner som är viktigast för dig/ditt barn: mat och sömn. Så någon slipper bli trött och irriterad.

Kraven kommer om att man måste planera in en massa saker: semester, bad, sociala träffar med mera. Kanske kommer rädslan över att dygnet vänds upp och ner och det blir för mycket innesittande och så värst av allt – man jämför sig med andra och tycker att man borde ditten och datten också.

Finns det några konkreta orsaker till att relationerna blir bättre eller sämre på ledigheten och Kan man göra något åt dem?

Bra med ledigheten i min familj:

Alla är mindre stressade, inga tidiga morgnar och mer harmoni gör en mer trevlig över lag.

Tid för fler roliga sysselsättningar som man vanligtvis inte orkar med.

Mer tid att umgås och hinna prata på riktigt så man verkligen vet hur de andra mår.

Dåligt:

För mycket tid ihop så man får behov att vilja vara i fred.

Svårt att hålla fast i rutinerna, vissa tjatar på andra. Gissa vem som gör vad?

Är det så att alla vill olika saker då är det bättre att alla får göra det de vill.

Efter min utbrändhet har jag fått en ny bild av vad både identitet och prestationer betyder, vad som tar energi, vad som ger energi och vad jag behöver mer av och mindre av för att må bra. Till exempel funderar jag extra mycket på vad min lediga tid ska bestå av och frågar mig själv: Kan jag säga nej till saker jag inte vill eller orkar göra? Så klart jag kan. Kan det vara så att om jag ändrade min kost skulle den kunna ge mig mer energi? Absolut!

Är mina krav på mig själv verkligen sunda? Nej de kan bli bättre! Hur ska jag sänka kraven, vad kan jag ta bort eller minska på? Kanske städa mindre, tacka nej till saker och låta hjärnan vila från både ljud och rörelse – det är ett skitbra tips som funkar fantastiskt!

Finns det krav från andra på mig som gör mig stressad? Ja så klart. Kan de tas bort på nåt sätt? Ja, med sund självhävdelse och mer självmedkänsla. Att säga ifrån mer med andra ord.

Rent konkret då – i vardagen? Hur och vad gör man för att stressa ner om man har en rörig familj eller ett rörigt inre.

Gör så här:
Ta ett papper och gör ett sträck mitt i. Skriv ett + högst upp på ena sidan och ett – på andra sidan.

Lista alla saker som ger dig energi, eller som inte tar så mycket energi av dig under +.

På andra sidan strecket, under minustecknet, listar du de saker som tar energi för dig.

Kolla på pappret. Är det lika mycket på båda sidor?

Försök att balansera alla dina dagar så att du får mer plus än minus. Blir det tvärtom behöver du ta en funderare på vilka energitjuvar du kan minska ned i ditt liv.

Att ha sommarlov/ledighet/semester med barn eller tonåringar med NPF när man själv har en gammal utbrändhet i sin ryggsäck som aldrig vill släppa taget om en kan vara svårt.

Jag har en 17-åring och en 19-åring hemma denna sommar och har bestämt mig för att ta sommaren som den kommer. För då minskar jag på min egen stress eftersom jag inte har några krav. Jag minskar också på deras stress, vilket jag tycker att de behöver då skolorna har slukat deras energi. Men total anarki går ju inte heller såklart så jag har gjort en liten lista till mig själv. (Jag älskar att göra listor)

Mina tips till Dig

• minska på ditt kontrollbehov och låt ungarna vara i fred mer
• fundera på vad som kan prioriteras och skala av resten, alltså minska på kraven och ha stunder då du struntar i allt elände och bara njut av livet i stället, typ läs en bok, ligg ute på din uteplats
• alla mår bra av olika saker, så alla måste få göra det de mår bra av – det är superviktigt. Min son gillar att sova mycket, lyssna på musik och hänga med kompisar på kvällarna, min dotter gillar att kolla serier, läsa, sjunga och vara i fred och jag gillar att vara i naturen, vid vattnet, läsa och dansa och maken vill göra tusen saker. Vad gillar ni i er familj? Lägg in de sakerna i ert schema så blir alla gladare och sommaren blir lättare.
• muta med en peng så klipps gräsmattan och då har du ”lurat” ut en av dem i solen en stund 😀
• slutligen – bry dig inte om vad andra tycker eller gör på sina somrar.

Malin Roca Ahlgren, författare, skribent och leg. lärare med specialpedagogisk kompetens, MrsHyper.