…än i ensamhet.

Jag blir så glad när jag äntligen får saker och ting förklarat för mig. Du vet, saker som ”man bara vet” men inte har någon förklaring till. Jag har anklagat mig själv, och min omgivning har också anklagat mig titt som tätt. För att jag tar för lätt på saker och att jag inte stannar tillräckligt länge i det svåra och det sorgliga. Efter att jag har sett denna underbara och korta föreläsning så förstår jag än mer varför jag använder skratt och humor som en läkande process. Skratt är bra. Skratt är läkande. Och vi gör det ofta tillsammans med någon. Så, jag fortsätter nog på min ”positive stinking”-bana : D

Kortfattat om föreläsningen:
• Att skratta kan vara ett sätt att visa att ”jag kommunicerar” sk sociala skratt.
• Äkta skratt är längre och har en högre nivå, tex kan man sällan skapa en sådan hög röst när man sjunger som när man skrattar.
• Vi människor vill alltid veta varför andra skrattar, så oavsett om de skrattar falskt eller äkta så vill vi veta.
• Skratt smittar. Även om det är falskt. Men ju äldre du är desto bättre kan du skilja ut falskt mot äkta skratt och skratt smittar inte lika lätt längre.
• Ungefär när du är 30-40 år har du lärt dig om skratt. När du är fem-sex år har du svårt att höra om det är falskt eller äkta.
• Skratt kan lätt ändra en pinsam situation till en rolig situation där vi skrattar tillsammans istället för åt någon eller något.

Se hela föreläsningen här, den är dock på engelska.