Vad är det för fel på mig? Den frågan har jag ställt till mig själv ett visst antal gånger i livet. Jag är bara 15 år men ändå redan känt att jag levt klart. Det är helt sjukt hur jag som person kan känna att jag har sån smärta att jag vill försvinna. Är det något fel på mig? Nej det är vad min depression vill att jag ska tänka.
Är jag tillräckligt sjuk? Jag kan ju inte må dåligt eftersom jag skrattar och ler ibland, andra har det ju värre än mig, vissa skrattar och ler ALDRIG. De frågorna tror jag nog att alla har känt någon gång och känner.
I början av detta år så började mitt mående “to go down hill”. Det tog mig lång tid innan jag vågade ta hjälp, anledning till de var dessa sjuka tankar. Tankarna om att jag inte var tillräckligt sjuk, att jag inte mådde tillräckligt dåligt, tänk om folk skulle tycka att jag bara ville ha uppmärksamhet. Rädslan för att inte bli trodd på. Men till slut kom det ut och senare i september blev jag diagnoserad med depression & ångest.
Jag hade i tidig ålder jobbigt och problem med skola. Min lärare var inte den bästa, varken förstående eller mogen (enligt mig) och det var bråk VARJE dag. Missförstår och missförstådd sen barn.
År 2016 började jag med medicin, blev diagnostiserad med ADHD och delvis prestationsångest, September 2021 började jag med medicin mot depression och ångest.
Sen liten har min kropp varit fylld med känslor, känslor som inte varit kontrollerbara för mig. Lätt ledsen, lätt missförstådd, lätt arg, lätt känslig. I ung ålder uttryckte jag mina känslor väldigt ofta, kände mig ensam som ett andrahandsval, ville ha uppmärksamhet, ville att någon skulle bry sig om mig. Konsekvensen blev svårigheter med att snacka känslor nu. Det togs bara som ett skämt, som om jag var den uppmärksamhetskåta tjejen. Hon som la ut när hon låtsas grät för att folk skulle bry sig om henne. Den lilla flickan på 9-10 år som hatade sitt utseende, ville ta livet av sig, kände sig ensam, utanför. Kände sig inte tillräckligt viktig för denna värld.
De flesta har nog bilden av mig som i att jag är en sprallig, energi tjej, alltid glad men ibland låg pga min ADHD medicin. “But I can’t blame anyone” för det var den bilden jag ville folk skulle ha. Ville inte att någon skulle veta hur jag mådde, för vad skulle hända då? Rädslan för att inte bli trodd på, rädslan för att bli kallad uppmärksamhetskåt.
Jag är en 15 årig tjej med ADHD, depression, ångest, prestationsångest, BDD (body dysmorphic disorder), självskade bettende och självmords tankar.
Varje dag för mig är en stor ansträngning. Att försöka dölja sin osäkerhet, försöka dölja smärtan jag känner i brösten konstant. Smärtan som trycker, en kniv in i hjärtat, trycket som får mig att inte kunna andas. Den känslan av att bara vilja spy och gråta samtidigt som jag skriker rakt ut. Exakt den känslan, den känslan ingen får se av mig för vad kan hända då?
“I would rather die than feel this pain” .
Denna meningen kommer från låten Swing Lynn by Harmless, precis så har jag känt ett visst antal gånger och det är jag nog inte ensam om. Den smärtan jag känner inombords får mig redan att känna mig död.
“Det är bara att bita ihop” “Varför skolkar du?” “Du överdriver bara”
Hör jag hela tiden. Folk förstår inte, förstår inte att jag inte kommer till skolan för jag har sån ångest, för att jag mår så dåligt. Att jag ens kommer en halvdag, ens en lektion är något stort. För varför skulle Linnéa Axberg må dåligt? Hon sitter inte och gråter i skolan, hon sitter inte direkt inne på sjukhus, så då mår hon ju inte så dåligt? “Alla mår ju dåligt, det är bara att bita ihop”. Gå en dag i mina skor och sen kan du få säga “bit bara ihop”.
För någon som inte mår bra, sitter dessa fraser kvar i ens tankar. För någon som inte mår bra säger dessa till en att man inte är tillräckligt sjuk. Att ens problem inte är tillräckligt stora. Återigen, varför skulle någon säga något sånt om jag mådde dåligt? De skulle väll ändå inte säga något sånt om jag faktiskt mådde dåligt, eller?
Det är inte ditt fel att du mår dåligt, det är inget fel på dig bara för att du inte fungerar som alla andra, dina känslor är VIKTIGA. Oavsett om du tycker någon har det värre, det betyder inte att du inte mår dåligt.
Du kan inte säga att någon har det värre än den andra, för du kan aldrig veta hur det känns för den andra. Jag har ångest dag in och dag ut men det betyder inte att jag vet EXAKT hur det känns för någon annan med ångest. Jag kan endast förstå ungefär utifrån mig men ALDRIG veta exakt hur den andra har det eller hade. Det är olika för alla och tar olika tid för att våga ta hjälp. Någon kanske behöver månad/månader medans någon annan behöver år. Vi kan inte styra över känslor, men vi kan försöka hjälpa oss själva genom att ta hjälp. För exempelvis, prata med någon och ibland medicin. Men bara för att någon fick medicin och inte du, betyder inte det att du inte mår dåligt och att dina känslor var bara “onödiga” att ta upp.
Tyvärr kommer det ALLTID finnas vänner, familjer, lärare som inte förstår. Det är extremt jobbigt, dock inget vi kan göra åt. Det kommer alltid finnas fullt av idioter som inte kan förstå att en person kan må så dåligt att man vill avluta allt. Antagligen för det inte fått hjälpen eller känt den starka känslan. Antagligen för de aldrig känt känslan, de kan inte förstå hur någon annan skulle kunna känna något sånt. Sådant är ju bara larv. Om de kunde komma över den vardags ångesten, kan väl du kunna komma över den ångesten som aldrig försvinner. Den ångesten som sitter med dig dag in och dag ut, eller hur? Nej.
Är jag tillräckligt sjuk? Inga problem är för små eller stora för att prata om. Inga tankar eller känslor är för löjliga för att prata om. Spelar ingen roll om du anser att någon har det “värre”, ingen ska behöva känna att man vill ta livet av sig eller att man vill skada sig själv på något sätt.
“Det är inte så viktigt, det är ju typ normalt bland alla”.
Nej, det är inte normalt. Det är inte normalt att behöva känna att man vill avsluta sitt liv. Spelar ingen roll om det finns orsak till din smärta eller inte. Oavsett vad så är det inget som är normalt med att känna att man på något sätt vill skada sig själv eller försvinna.
Är jag tillräckligt sjuk? Ja.
/Linnéa Axberg.
——————————————————
Behöver du någon att prata med så kontakta direkt:
Mind.se
Du kan chatta eller ringa 9010
Behöver du läsa på mer om självmordstankar
Umo.se
Behöver du läsa på mer om bdd
1177
