Ibland befinner man sig på platser man inte riktigt begärt finnas på. Som exempel kan jag nämna mitt gymnastikledarskap. Jag gick in i det med tron att jag skulle vara hjälpledare – inte huvudansvarig. Dröm om min förvåning när jag stod där med 20 tjejer som tittade storögt på mig. Hjälp, helt plötsligt skulle jag bestämma vad vi skulle träna på matta och plint/trampett. Det var nästan 30 år sedan jag tränade och tävlade. Att jag hade en bakgrund som gymnast hjälpte föga då jag insåg att nästan allt jag lärt mig bör man nu göra annorlunda. Det är så mycket mer säkerhetstänk än när jag var ung. Det gillar jag – men hur ska man veta innan man vet. Att få bli novis vid 45års ålder – det är inte lätt. Jag är inte lika lättlärd längre : D Tack o lov för mina hjälpledare. Tre tjejer som är mitt i gymnastikåldern och tränar själva för fullt. De fick bära huvudansvaret för upplägg av träningen första terminen. Jag hade inte ens fått en utbildning. Det är mycket märkligt att inte få utbildningen innan tycker jag.
Jag, vi, tränar tjejer som tycker att det är kul med rörelser, dynamik och med dans (fristående). Vissa barn tycker att det är läskigt med plint, andra tycker det är läskigt med matta och några tycker att friståendet är det värsta. Det man kan se rent motoriskt är att vi människor är så olika. Vissa mognar tidigt och är sk ”kroppsintelligenta” och andra har tom kvar utvecklingsreflexer som kanske borde ha växt bort…men ännu inte gjort det. Jag nämner några utvecklingsreflexer och motoriska stadier nedan.
Men det som är jobbigast är inte att jag inte har tillräcklig utbildning som gymnastikledare, eller att jag måste lära om alla knep hur man gör volter, eller att jag ska bemöta varje gymnast med största respekt. Nej, det är föräldrarna. Oj, det är tydligen stigmatiserande för föräldrar att deras barn inte utvecklas som de tycker. För mig finns det två saker som betyder något i gymnastikhallen, och de är:
1) SÄKERHET. Inte ett barn ska behöva gå skadad från träningen. Det händer tyvärr att både fötter och händer stukas under träningen och det är så olyckligt. För det skapar en osäkerhet hos gymnasten. Och vi har misslyckats som tränare när det händer.
2) SE VARJE INDIVID. Ibland är det så att barnen måste bära föräldrarnas vilja till lyckosamma träningar, prestige och prestation. Men det bryr jag mig inte om, jag ser bara barnet och många gånger vill inte barnet detsamma som föräldern,
Då hamnar jag i en svår konflikt. För föräldrarna tycker att jag ”ska pressa” eller ”flytta upp en nivå”, fast jag ser att barnet inte är moget varken kroppsligt eller själsligt. Ibland det ena men inte det andra. Och dessutom kanske bara deltar i 60-70% av alla träningar. När jag återigen börjar prata säkerhet vill jag nämna att det finns barn som kan göra volter…men de har ingen aning om varför det blir bra eller inte bra. De barnen kan skada sig enormt, och det förstår inte föräldrarna. Det handlar om säkerhet. Inte om prestige.
Jätteenkelt. Jag stöttar gymnasterna där de behöver det och utsätter de inte för fara. Och jättesvårt. För jag kan inte tillmötesgå föräldrarna.
Några exempel på utvecklingsreflexer:
Gripreflexen – om barnets handflata berörs så drar sig fingrarna in mot handens mitt som i en griprörelse
Plantarreflexen – då man berör barnets fotdyna kröker sig tårna nedåt, som en gripreflexen men för fötterna
Moros reflex – då huvudet plötsligt tappar kontakt med underlaget gör barnet en rörelse med armarna som om det försöker grabba tag i något
Rooting reflex – då man vidrör ett barns kind vänder det huvudet mot beröringen (söker efter moderns bröst)
Asymmetrisk tonisk nackreflex – då man vänder barnets huvud åt ena sidan så sträcker det ut armen och benet på den sidan
Motorik i ett större perspektiv
Utvecklingen av vår motorik är inte bara viktig för vår balans, koordination och muskelstyrka utan även för vår självuppfattning. Då vi kan röra oss kan vi utforska, agera och få erfarenheter vilket leder till inlärning. Genom att röra oss i världen får vi en bild av vad vi kan göra och hur vi reagerar i olika situationer. När vi rör oss i förhållande till andra får vi också social träning.
Redan då barnet enbart styrs av reflexer så är dessa enkla rörelser endel av ett samspel med omgivningen. Exempelvis när barnet fått en så stabil nacke att det kan lyfta sitt eget huvud i magläge så blir det enklare för personer runt om att samspela och se vad barnet tittar på och vill. När barnet senare börjar sträcka sig efter objekt tolkar de vuxna det som om barnet vill ha det.
6-7 år
Motorik: Balansen är bättre, behärskar enkla löp- och hopprörelser, vuxet utåtvridet grepp, äter med kniv o gaffel, klipper bättre
Språk och tal: meningsuppbyggnaden korrekt
Perception: Lateralitet, hö/vä, hittar till kända ställen, återberätta
7 år – puberteten
Vidare utveckling. Genom att balansen förbättrats är förhållandena optimala för koordinationsutveckling.
Armarna kan frigöras för olika funktioner under rörelse.
Källa: • Lärande och utveckling av Tove Phillips, gleerups 2011, • Von Tetzchner, S (2005) Utvecklingspsykologi. Barn och ungdomsåren. Lund: Studentlitteratur AB. • Ericsson, I (2005) Rör dig – Lär dig. Malmö: Elanders Berlings AB • MOTORISK UTVECKLING, Didaktiklektion 4, K1 och S2 ht 2008, Anki Stenkull-Aura
