Hon ville hellre dö än att bli lärare

Hon ville hellre dö än att bli lärare

Hon är läraren som engagerar sig i elever som haft det tufft, som ”misslyckats” och idag påverkar hon samhället med sin särskilda kunskap om begåvning.

Mona Liljedahl är i dag inte bara lärare, utan även specialpedagog, föreläsare, handledare och konsult samt författare till flera böcker om särskilt begåvade elever.

Som ung ville hon absolut inte bli lärare. Hon var blyg och satt mest hemma och tecknade porträtt, skrev dikter och drömde om att bli konstnär och poet.
– Jag kommer från en tuff bakgrund och en sociokultur där de yrkena inte finns. När kompisar föreslog att jag skulle använda min konstnärlighet till att bli bildlärare, ville jag hellre dö, berättar Mona för oss.

Några år senare var Mona fast i läraryrket och stortrivdes. Men inte till en början.
– Att bli lärare var inget jag planerat eller velat, det var mer bara en ren nödlösning, då jag tog ett vikariat på en skola för elever som ”misslyckats” med grundskolan. Och då öppnade sig livet på något sätt, för jag insåg att jag hade en stark pedagogisk drivkraft och förmåga, säger Mona.

Hennes livserfarenheter skulle också komma att bli väldigt betydelsefulla för eleverna som hade det tufft, precis som hon själv haft.
– Det är få med min ganska tuffa och påvra bakgrund som blir akademiker och författare, och som vågar ta ton i media och stå upp för elever som inte passar in i mallen, tillägger Mona.

Hon skulle vilja vara med och riva upp lärarutbildningen på grund av dess brister i enhetlighet och brister i kunskap om skolans verklighet och kunskap om NPF. Mona menar att ny-examinerade lärare inte är förberedda att ställa sig i ett klassrum med trettio elever och bara rent intuitivt begripa hur man anpassar utifrån en massa förutsättningar som de aldrig fått någon kunskap om. Särskild begåvning, som Mona skriver och föreläser om, är bara en av alla förutsättningar som lärarstuderande sällan får lära sig något om. Att skolan sedan reformeras konstant bidrar inte till att dagens utbildning är det som gäller imorgon.
– Det är en skymf mot en hårt arbetande yrkesgrupp som ofta vänder ut och in på sig själva för våra barn – varje dag! Ingen annan yrkesgrupp skulle behandlas på samma sätt, säger Mona.

Vad Mona mer önskar sig är fler människors förmåga att gå rakryggade genom skitstormar och sedan kunna återskapa sig själva.
– Det ger hopp för framtiden. För övrigt vill jag lära mig finska, då jag är finsk och uppnå någon slags inre frid och bara känna mig nöjd. Och att rida. Jag kan fortfarande se mig själv galopperandes mot solnedgången i ett landskap som liknar det skotska höglandet.   

För mer info:
monaliljedahl.com

/Malin Roca Ahlgren
Skribent, författare