Min lilla söta dotter fick aldrig någon utredning fast vi tyckte att vi sett tecken på adhd redan från hon var 5 år, ja, kanske tidigare. Men hon var så supersocial och trevlig, ett riktigt charmtroll, så förskolan såg inga problem. Det är klart det fanns ju några grejer. Som tex i treårsåldern tex fick vi veta att hon vägrade äta vid ”mellisbordet” för hon ville sitta på sin vanliga plats där de åt lunch. Mellisbordet var på fel plats. Eller de gånger som hon bröt ihop när fel glas användes till mjölken, eller när hon blev så arg (på ingenting?) att hon kastade en tung utomhusmöbel flera meter över gräsmattan, eller när hon skrek i en halvtimme så att taket lyfte för att en fluga landade på hennes ben. Och det var före fem års ålder. Det jag vill säga är, att alla känslor var så förstärkta, som ”gånger hundra” och det är det vi sett hela tiden.

I lågstadiet började kamratrelationerna att bli ansträngda, mycket konflikter och jättejobbiga situationer. Tjejer vill ju ofta ha en bästis och sedan ett stort nätverk, medan killar kan vara tvärtom. När man inte hittar den där bästisen kan det kännas enormt ensamt, fast man har ett stort nätverk.

När hennes ”rättvisetänk” blev för starkt och hon i ren skär ilska började att kasta plastglas på sin lärare i klassrummet, först då fick vi en utredning för hennes svårigheter. Och det var i trean, då var hon 9 år gammal.

Läs om symtomen i spädbarns- och småbarnsåren»

Läs om symtomen i och under hela tonåren» 

Förutom alla andra adhd-symtom som man redan har, titta extra noga på nedanstående.

illustration MrsHyper, källa: Svenny Kopps föreläsning

I år (2018) vill jag öka förståelse för flickor med adhd – hjälp mig gärna att sprida mina föreläsningar
19/3 – Norrköping
12/4 Västerås,
16/4 Stockholm,
8/5 Göteborg – länk till att boka biljetter här »