ADHD-tips #80. Snabbchecklista till skolan - också

Observera att det här inlägget är från 2017

Japp – det finns checklistor till allt. Den här är bra att ta med till skolan eller till jobbet eller till fotbollen eller till gymnastiken eller till fiket eller… äsch bara ta med den.

Det här var den första checklistan jag fick höra och den tog jag till mig direkt. Det var Erik Wirkberg som drog delar av den på en föreläsning, sen har jag lagt till lite eget…för jag gillar listor. Mrshyper – ”listfreak” 😀

EN UPPGIFT åt gången!
– Förenkla genom att dela upp allt i flera uppgifter. Då blir man glad att man får checka av flera uppgifter istället för en jättestor och tidskrävande uppgift
Prata med KORTA MENINGAR!
– Använder du för många ord så är det lätt att glömma början, eller mitten på meningen. Och då blir det ju knas när personen man pratar med bara gör det sista man säger.
Tala om VAD och inte INTE VAD!
– Det är ju så lätt att säga till någon ”Gör inte så där!” men vad lär man sig av det? Nä, jag har fått lära den hårda vägen att det är ingen idé, det tar också mycket längre tid att lära någon som ska testa tio till hundra olika sätt att göra saker på. Då är det bra mycket snabbare att säga VAD som ska göras.
AGERA mer än reagera!
– Att reagera väcker ofta bara fler reaktioner och det kanske är precis det man vill undvika i en situation där man reagerar. Kan du snabbt vända reaktion till aktion så kommer du lösa många knutar. Du blir som en hyperflexibel diplomat helt enkelt.
VISA TILLRÄTTA mer än tillrättavisa!
– Tillrättavisningar och läxande är ju ett sätt som få människor gillar att någon gör mot dem, så se upp så att du använder dig av din goda guide och visar vägen istället för dömer och tillrättavisar.
Använd PÅSTÅENDEN mer än frågor!
– Så många gånger jag har gått på den. Jag frågar dottern ”kan du hjälpa mig att duka”….japp det kan hon. Men hon gör det inte. Sluta upp med att fråga. Säg istället ”Du kan duka upp för fyra personer nu.”
Ta inte personens reaktioner PERSONLIGT!
– Och det viktigaste, det gäller att hitta sitt eget sätt att möta frustrerade barn och vuxna så att inte deras reaktioner ”smittar” dig. Försök att hålla dig ifrån känslostormen och tänk om du behöver att det händer den andre, inte dig. Tar du det personligt, vänta tills personen lugnat ned sig och inte längre är i affekt och försök prata igenom det då. Det vinner alla på.