Ändra aldrig, aldrig på saker som är bestämt. Nä, för då skiter det sig. I alla fall i vår familj. Och jag vet ju det här, men själv är jag superflexibel.
Eller… superflexibel när JAG får bestämma och bestämma om. Eh… just det, nyckelordet här är nog att få bestämma själv, då är det lätt att vara flexibel.
Idag var det en sån där dag när det sket sig och det gick inte att göra så mycket åt.
Min dotter tränar truppgymnastik och jag är ledare för den tillsammans med några goa själar till. Jag blev ledare för att kunna finnas till hands för min dotter. Eftersom hon har känslostormar som få andra har och jag är en av dem som hyfsat hantera dem eller i alla fall förklara för omgivningen vad man bör/kan/ska göra vid olika situationer. Ikväll skulle vi ha pizzakväll, först lite träning och sedan käka pizza med teambuilding och skoj. Och jag hade lite slarvigt sagt till den andra ledaren att det var viktigt just ikväll att min dotter fick hänga med en annan tjej. De har haft det lite tufft fram och tillbaka och behövde vara nära för att förbättra sin relation. Efter träningen, när de delades upp i omklädningsrummen gick det bra men vid placeringen senare vid ”pizza-snacket” så blev det något missförstånd. Och dottern fick visserligen sitta bredvid sin kompis, men de var inte de som skulle ha pizzasnacket tillsammans.
Då slår det tillt i min lilla dotters huvud och hon blir förtvivlad. Och det går inte att backa, ändra, det går inte att göra någonting. Så hon och jag sätter oss och äter pizza i förrådsrummet, pratar ut. Och jag försöker berätta att det var nog jag som inte var tillräckligt tydlig med den andra ledaren. Jag försökte också förklara att människor som själva är flexibla har jättesvårt att förstå att för andra kan det vara supersvårt att hantera en förändring. Samma sak gäller ju de saker som är ”nästan som det ska vara” det är ju inte heller rätt. För nästan är inte samma sak som exakt.
På vägen hem kändes det bättre men då hade hon ändå missat hela kvällen som hon hade sett fram emot jättemycket.
Och så här kan det vara varje dag, varje lektion och varje enskild förflyttning.
Tänk om lärare kunde förstå vilken enorm kraftansträngning hon gör, jag skulle vilja ge henne guldmedalj för varje genomförd dag.
För det är hon värd!
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
Missa inte 100 bästa adhd-tipsen. Ett adhd-tips/dag 100 dagar i följd med start 1 januari 2017
