ADHD-tips #25. Samverka mer för guds skull

Observera att det här inlägget är från 2017

Vi flyttade när Victor var ungefär tre år och fick skola in på ny förskola. Jag var inte alls orolig för det hade ju gått så bra på förra förskolan. Men ju längre tiden gick desto mer fick jag en känsla av att det kanske inte gick så bra ändå. Hemma blev det fler och fler ilskeutbrott. Vi föräldrar tänkte att han kanske blev trött av förskolan. Vi tänkte ingenting annat. För ingen berättade något för oss.

En dag när jag kom för att hämta Victor möttes jag i dörren av en mycket arg pedagog.

-Nu har jag sagt det till honom och nu säger jag det till dig. Jag varnade honom verkligen! Att om han sa det en gång till skulle jag säga det till hans mamma! Så nu säger jag det.

-Eh, ok??? Vad är det som har hänt?

-Jo det ska jag säga dig! Tre gånger, TRE, har han sagt att han ska döda alla fröknar!!! Förstår du! Hur kan man säga något sådant? Vad är det för barn som säger så?

Det snurrade av olika tankar i huvudet, jag försökte med så mild röst jag bara kunde:

-Hm, det är så att Victor är väldigt intresserad av döden just nu. När han blir arg ska han döda hela världen. Han vet inte riktigt vad det betyder men han testar ordet just nu. Och han märker på oss vuxna att det funkar ganska bra att använda ordet döden. Vi vuxna blir ju förfärade och han får den effekt han vill ha. Vi brukar förklara för honom att man kan bli ledsen om man säger som han gör och…

Innan jag har hunnit prata klart vände hon mig ryggen och gick. Och där stod jag kvar alldeles paff, gapandes som en fågelholk.

Väl hemma kunde jag se det komiska i det hela och insåg att det kanske var så att pedagogen tog illa vid sig. Men just där och då, i dörren, hade jag verkligen behövt samverkan. Samverkan mellan oss föräldrar och pedagoger. Föräldrarna ”kan sina barn”, men vi vet ju inte mer än det vi får höra. Så vi föräldrar behöver få ta del av pedagogernas kunskap, istället för skäll.

Jag hittade en jättebra lista som pedagoger kan ta sig en funderare över i fikarummet.

Samverkan – Pedagoger och föräldrar.

Till pedagoger som ska bemöta föräldrar till ”explosiva och vilda barn” vill jag ge följande möjlighet.
Prata om dessa nedanstående punkter på ett möte, eller alla fikaraster, och kom fram till vad ni tycker känns rätt.
Skriv gärna ut och sätt upp på anslagstavlan i personalrummet.

– Varför gör barnet så här? Var kommer aggressiviteten ifrån?
– Jag vet inte hur jag ska göra? Finns det hjälp och stöd för mig personligen att få?
– Vi har provat allt, och inget hjälper! Vi behöver stöd och hjälp.
– Jag upplever att vi inte kommer framåt fast vi har massor av möten!
– Måste vi vara bestämda för att bibehålla vår auktoritet?
– Föräldrarna verkar inte inse hur jobbigt det här är! Hur har de det hemma?
– Föräldrarna verkar inte ha det så lätt, de kämpar på. Kan jag eller vi göra mer?
– Hur skapar jag eller vi en god allians med föräldrarna?
– Detta borde kanske utredas, hur ska vi säga detta, är vi i gruppen överens?
– Tänk om det blir värre när vi föreslår en utredning. Eller gör en anmälan. Hur ska vi tackla det?