Jag vet, det är ju livsfarligt. Tänk om det aldrig blir så…
Nä, det argumentet funkar inte på mig. Jag tänker nämligen att mina tankar är en del av min framtid. Tror jag att det kommer barka åt helvete så kommer det antagligen att göra det. Om det inte gör det, ja då har jag fått uppleva stressen och oron helt i onödan.
Så, jag gör som idrottsstjärnorna, jag målar upp ett drömscenario i mitt huvud. Tänker tankar som till exempel; wow, du har drivet i adhd’n och fokuset i aspergern…vad ska det bli av dig?; eller ; vad coolt att vi i framtiden kommer veta så mycket mer om vad man behöver när man har adhd! ; vad häftigt att jag är med i denna individuella revolution! … och så håller jag på i mitt huvud.
Det är klart att jag har dagar när jag tänker tankar som inte är lika positiva. Men jag är inte mina tankar och när de mindre positiva tankarna kommer gör jag något annat som distraherar mig. Något jag mår bra av som tex att fika med bästa väninnorna. Som sagt, om det då inte skulle bli så där positivt som jag tänkt mig, då har jag i alla fall varit lycklig istället för olycklig i onödan.
/MrsHyper
PS. Lägger med en affisch här på sidan som jag gjorde för några år sedan för Jippiserien. Ladda gärna ned den och ta med till förskola och skola. Superbra att prata med barnen om det här också. DS
