Mina fredagar är underbara. Jag börjar morgonen med att fika med två av mina närmsta vänner. Ibland blir det bara en kvart och ibland blir det längre och ibland blir det faktiskt hela vägen till lunch 😀 Och idag var det lite så. Med avbrott för samtal från dottern i skolan. Inte bara ett utan flera…
Idag blev hon förtvivlad för att hon inte fick vara i samma grupp som sin bästis när de skulle skapa film. Och då menar jag verkligen förtvivlad. Och jag försöker förmå henne att hitta en vuxen hon kan prata med men hon vill verkligen inte. Hon är rädd att hennes känslor inte är värda något och att de vuxna ska bli arga på henne för att de tycker att hon är knasig och knepig. Hon vill så gärna vara till lags och hon kan inte rå för att hon har en stark vilja. Men hon vill inte gå emot vuxna och gör det ändå…och det blir otroligt trassliga vardagar för henne.
Just nu är hennes mobil, att kunna ringa mig när som helst, hennes ända livlina. Och i skolan får de ju inte ha mobiler, de ska lämna in dem när de kommer till skolan. Så då gör hon ju ”fel” och är ”olydig”. Jag tror att den bästa strategien för henne, för att slippa få grov ångest, är att ha mobilen tillgänglig. Hela dagen såklart.
Vad ska man göra när skolan inte riktigt förstår? Vad ska man göra när jag förstår att det blir ett problem även för skolan att särbehandla henne? Inget blir rätt, allt blir fel. Det är ju inte så jag vill att några barn ska ha det. Absolut inte mitt heller.
Vad ska man göra?
DAGENS LÄRDOM
Allt kan bli fel fast man försöker som bara den.
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
