Första morgonsamtalet kom 07.50 – sonen hade glömt busskortet hemma. Han hade ju bytt väska! Någon mer som känner igen sig i det? Jag gör, men det säger jag inte till någon. Han fick i alla fall åka med bussen TILL skolan, barnen får det om de glömt kortet, inte hem dock. Tack och lov jobbar maken i Bålsta så han kunde svänga förbi där efter lunchen.
Sedan var det dags att åka till Akademiska för dotterns hörselkoll, igen. Sist vi var där upptäckte de lite vätska i öronen på henne och det kan vara det som är orsaken till att hon hör så knasigt. Jag kallar det hörlexi, eftersom likt dyslexi så blandar hon ihop vad hon hör och gissar då och då vad det var hon hörde. Och du kan ju gissa hur mycket fel det blir.
Dock visade det sig idag att hon hade perfekt hörsel. Inga problem alls. Glatt förvånade gick vi till läkaren som skulle göra nästa undersökning. Vi gick in i hissen och jag bad henne trycka på BV (som i BottenVåning). Varpå hon replikerar:
-”BB”? Det finns inget BB här.
Hahahahaha – så mycket för den hörselundersökningen. Vad är hörsel egentligen? Är det mentalt eller kroppsligt? I dotterns fall handlar det nog om koncentrationsproblematiken, och att hon är en jäkel på att gissa, helt klart.
Väl hos öronläkaren blev det en grundlig undersökning eftersom det var två läkarstudenter med och dottern fnissade nöjt när de blåste luft i öronen på henne. Jag passade på att fråga läkaren om det är vanligt att man utreder hörseln innan man utreder ADHD. Och han sa att det var brukligt så. Jag passade också på att fråga om han trodde att vissa hörselproblem kunde vara koncentrationsrelaterade och på det svarade han ett tydligt ja.
Sen var det iväg hem, förbi en känd hamburgerkedja för lite käk och dags att jobba lite. Just nu håller vi nämligen på att förbereda för bildandet av föreningen Attention Håbo. Tidigare har vi varit verkande både i Enköping och Håbo men det har känts splittrat. Nu blir det lättare att samla trupperna och fokusera. Vi hoppas i alla fall på det.
Och sen var det dags igen att ge sig iväg men då till gymnastiken. Min dotter går på truppymnastik nämligen, hon är faktiskt riktigt grym. Jag är ledare där…för att det behövdes ledare och jag kunde inte säga nej. Jag vet, det är något riktigt fel på mig. Men samtidigt får jag och min dotter chansen att vara tillsammans, jag kan hjälpa henne när hon får sina utbrott och dessutom får jag träning också. Ofrivilligt men ändå.
———————————————————————————————
DAGENS LÄRDOM
Ofrivilliga saker kan också vara nyttiga. Ibland.
———————————————————————————————-
Med vänliga hyperhälsningar
MrsHyper
/Jessica Stigsdotter Axberg
Lyssna på blogginlägget här:
